Äggost

   aggost

 Från Österland till Norden 

Äggosten har gamla anor. Den har förekommit både i österlandet och romarriket för att sedan med kyrkan och klostren sprida sig norrut. Eftersom det var kyrkan och klostren som behärskade skrivkonsten är det där man först får detaljer om vad som åts och dracks vid olika tillfällen. Det var också där i klostren man först började använda färskmjölk. Därmed fanns också förutsättningen för äggosten.

Till Sverige kom äggosten redan på tidig medeltid. Nordens äldsta kokbok från 1300-talet har recept på hur man skär mjölk till färskost. I Slottsarkivet och Hofförtäringens räkenskaper från 1500-talet och 1600-talet anges inköp av bl. a- "såcker til eggeost" och "utbuggne formar". Det sägs att äggost var en av drottning Kristinas favoriter, så vid hennes kröning 1650 fanns på fat nr 8 "Eggeost och moos". I biskop Hans Brasks mathushållning från början av 1500-talet nämns att man hade äggost som avslutning på gästabud.

Äggosten var alltså från början en rätt för de högre stånden men spred sig så småningom även till allmogen och över hela landet. Man hade äggost vid och högtidsdagar. I vissa delar av Bohuslän, bland annat på Flatön, var äggosten också en vanlig rätt på vardagar när man hade arbetsfolk på gården.

Under 1800-talet försvinner äggosten successivt från slott och städer och ersätts av andra rätter som ostkaka och spettekaka. Till slut är den begränsad till södra delan av Bohuslän från Gullmarsfjorden i norr till Göteborg i söder. Vid Nordiska Museets jubileum 1973 utsågs äggosten till Bohusläns landskapsrätt. Den är äkta, ingen konstruerad rätt, och den har en obruten tradition.

Text av Ann-Marie Nordling från Flatön

Äggost är en beställningsvara. Vi behöver er beställning minst 4 dgr före leverans